johannastoltz

Efter engelska plugg så satte jag mig och kollade igenom min bilddagbok, i brist på annat.

Och det fick mig att komma ihåg att det finns så mycket där som en gång var en så stor del av mitt liv. Jag var lycklig, (de är jag nu också iofs), och jag trodde verkligen på föralltid. Men så plötsligt kan allt bara falla, utan att man vet något. Bara falla. Men de ja vill komma fram till är att de sakerna/personerna som då var en del av mitt liv har gett mig mycket bra saker i livet som jag kommer att bära med mig. Även att jag hade hoppats på föralltid, så är jag glad att jag fick uppleva just det, en gång i livet. De var något speciellt med allting, så jävla speciellt.

Jag tror inte längre på föralltid, kanske synd? kanske bra? Va vet jag, men ja gör inte det iaf och tar istället var dag som den kommer. Ja har världens finaste vänner nu, de tänker jag inte neka. Så glad att jag har er, och som jag har er har ni också mig. Det vet ni.

Ja, va ville jag komma fram till med detta egentligen? Hmm, vene. Mest nog bara för mig själv.

Nej nu hungrar jag snart ihjäl och snart kommer Mathias också, :) ha en bra kvälll allesammans!